|
Begreppet Personlighet Begreppet personlighet kan förklaras som vanor, beteenden, åsikter, tankar och känslouttryck speciella för en viss människa. Uppfattningen om andra människors personlighet uppstår i oss utifrån minnen och erfarenheter av hur de tänker, känner och beter sig. Baserat på det vi vet om en annan människas personlighet kan vi regelbundet förutsäga hur han eller hon kommer att bete sig, uttrycka sig eller känna i en viss situation. Begreppet Personlighetsförändring Då en människa ändras i sin personlighet kan vi antingen uppleva att en del eller att vissa delar av dennes personlighet är förändrade, eller att personen är så förändrad att vi alls inte känner igen den människa vi tidigare kände. Hjärnans högre funktioner kan sammanfattas under de tre rubrikerna emotion, konation och kognition. Då vi talar om personlighetsförändring menar vi vanligen att människan i fråga är emotionellt och/eller konativt förändrad. Den emotionella förändringen avspeglar sig i hur människan förhåller sig känslomässigt. Begreppet konation inkluderar vilja, planering och utvecklande av strategier. Vid konativ personlighetsförändring är någon eller alla dessa förmågor förändrade. Kognition avser tänkande, minne, perception (varseblivning) och språk. Vid förändring av en människas kognition brukar vi inte tala om personlighetsförändring. Personlighetsförändring stavas med ett s i mitten. Vi skriver alltså inte personlighetförändring. Frisk Personlighetsförändring Människor kan av omgivningen uppfattas förändras i sin personlighet då de gör det av egen kraft och vilja. En tidigare blyg och hämmad människa kan till exempel växa sig starkare och börja bryta med ett mönster att alltid vara till lags. Här handlar det om en för individen frisk personlighetsförändring, en förändring som det ofta för omgivningen åtminståne till en början kan vara besvärlig att anpassa sig till. En tidigare dominerande och enbart krävande till synes oempatisk person kan också förändras och bli mer lyhörd och intresserad av hur andra har det. Här får man naturligtvis också tala om en positiv och frisk personlighetsförändring. Personlighetsförändring vid Sjukdom i Hjärnan Men ibland beror personlighetsförändring på sjukdom i hjärnan. Om personlighetsförändring är det för utomstående enda tydliga symtomet kan förändringen bero på en sjukdom som enbart påverkar den drabbades hjärnas främre delar, eller deras förbindelser med den övriga hjärnan: Det vill säga en sjukdom som drabbar hjärnans pannlober; också kallade frontallober, eller deras förbindelser med övriga hjärnan. Skador i, eller sjukdomar som drabbar hypothalamus, thalamus, limbiska systemet och temporalloberna anses också kunna ge upphov till personlighetsförändring. Då vi talar om personlighetsförändring vid hjärnsjukdom menar vi vanligen att den drabbade är emotionellt och/eller konativt förändrad; alltså att det föreligger en förändring eller försämring i människans känsloliv, vilja, förmåga att planera och/eller att utveckla strategier. Vid hjärnsjukdom kan personlighetsförändring antingen debutera plötsligt eller komma smygande på. Symptomet personlighetsförändring kan också komma i form av attacker. Plötsligt eller Attackvis Påkommen Personlighetsförändring Vid hjärnsjukdom med plötsligt påkommen och sedan bestående personlighetsförändring ligger det närmast till hands att tänka på slaganfall, numera oftast kallat stroke. Slaganfall kan bero antingen på blodpropp eller blödning i hjärnan; vilket i sin tur i bägge fall medför att hjärnceller sviktar i sin funktion, eller dör inom det drabbade området. Plötsligt påkommen bestående personlighetsförändring kan också orsakas av skalltrauma med traumatisk hjärnskada, och av allvarliga hjärninfektioner såsom herpesencefalit. Vid attackvis påkommen personlighetsförändring tänker man på missbruk, psykisk sjukdom eller epilepsi. Här kommer fortsättningsvis endast långsamt tilltagande personlighetsförändring att avhandlas, då dess bakomliggande hjärnsjukdom har lättare att förbli odiagnostiserad farligt länge. Sjukdomar där Tilltagande Personlighetsförändring är Första Symtom De sjukdomar som kan kan debutera med en mer eller mindre långsamt tilltagande personlighetsförändring som första och enda tydliga symtom är framförallt:
Personlighetsförändring vid andra Neurologiska Sjukdomar Ytterligare neurologiska sjukdomar som kan medföra tilltagande personlighetsförändring är Parkinsons sjukdom, vaskulär demens, Alzheimerdemens, ALS, MS, frontal hjärnabschess (ibland pga bihåleinflammation), PSP, långvarig och svårbehandlad epilepsi med hög anfallsfrekvens, Wilsons sjukdom, neurosyfilis, adrenoleukodystrofi, metakromatisk leukodystrofi, gliomatosis cerebri, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och variant Creutzfeldt-Jakob (vCJD - "galna-ko-sjukan"). Vid dessa sjukdomar har man ofta, men inte alltid, samtidigt andra tydliga neurologiska symtom än personlighetsförändring. Personlighetsförändring vid Psykisk Sjukdom I andra fall kan personlighetsförändring samanhänga med psykiska sjukdomar som depression eller schizofreni. Vid sjukdomar som depression och schizofreni har man oftast flera symtom än bara personlighetsförändring; och personlighetsförändringen är inte det dominerande. Vid schizofreni kommer oftast personlighetsförändringen efter en mer aktiv och öppen psykossjukdom präglad av vanföreställningar och hallucinationer. Vid depression med personlighetsförändring brukar den drabbade vanligen lida mycket av sitt tillstånd, känna skuldkänslor, mindervärde, ångest och nedstämdhet. Ibland är dock depressioner mer kamouflerade bakom diffusa symtom som trötthet, yrsel och illamående. Hos särskilt män är det också vanligt att man vid depression är mer aggressiv än man annars brukar vara. "Kortare stubin" kan vara det enda tecknet på depression. Denna ändring i sätt att vara kan lätt uppfattas som en personlighetsförändring, vilken i detta fall oftast med relativt enkla medel kan botas. Symtom vid Pannlobssjukdom Sjukdomar som ger personlighetsförändring som främsta symtom är således huvudsakligen sådana som påverkar funktionen i hjärnans pannlober, eller deras förbindelser med den övriga hjärnan. Frontallober är medicinens ord för pannlober. Personlighetsförändringen kan yttras i det att den drabbade blir mer inåtvänd, initiativlös och passiv. Han eller hon kan förefalla känslomässigt avtrubbad, oempatisk eller kylig. Omtanken kan förloras. Inte sällan kan en tidig tanke hos partnern vara att den drabbade har träffat en annan. Intressen som tidigare funnits upprätthålls inte i samma utsträckning. Han eller hon kan ha lättare att bli irriterad. Omdömet kan vara nedsatt, och den drabbade kan uppträda distanslöst. Ibland förekommer sexuellt utagerande, uttalad aggressivitet och kriminellt beteende. Den drabbade kan vidare ha en tendens att fastna i vissa aktiviteter, att perseverera. Ofta fortskrider sjukdomen så långsamt att det det för närstående är svårt att se när den började. Som partner kan man vid diagnos ha kommit till en fas i relationen där man under lång tid övervägt att avsluta den med den av pannlobsjukdom drabbade. Detta väcker naturliga skuldkänslor. Om en människa drabbad av pannlobssjukdom har ett arbete som ställer stora krav på simultankapacitet, flexibilitet och beslutsförmåga; arbetsuppgifter som ställer mycket stora krav på konation, kan de så kallade "exekutiva" svårigheter en frontallobssjuk också lider av bli tydliga tidigt, och ibland bli det som avslöjar en bakomliggande sjukdom före en mer uppenbar personlighetsförändring. Kognitiva funktioner som tänkande, minne, varseblivning och språk är sällan tydligt försämrade i tidigt sjukdomsskede vid pannlobssjukdom. Nedsatt Sjukdomsinsikt vid Pannlobssjukdom Vid sjukdom som uteslutande påverkar hjärnans pannlober är oftast också den egna insikten om att något inte är som det skall starkt nedsatt. Det blir då någon eller några i den drabbades omgivning som noterar att något är på tok. Den drabbade lider sällan av sitt tillstånd, till skillnad från vid tex depression. Ibland kan det vara svårt eller helt omöjligt att förmå den drabbade att följa med till läkare, då han eller hon inte uppfattar att något är fel. Den av personlighetsförändrande sjukdom drabbade söker dock ibland läkare för olika diffusa och svårförklarliga symtom han eller hon lider av, men sällan för de symtom som gör att läkaren kan komma en personlighetsförändrande sjukdom på spåren. Det måste dock tilläggas att det även förekommer att människor med personlighetsförändrande hjärnsjukdom har bibehållit en viss förmåga att iakta sin egen förändring, och kan söka sjukvård för just sitt förändrade beteende. De känner inte igen sig själva. Sen Diagnos vid Pannlobssjukdom Det händer fortfarande att människor med stora frontalt lokaliserade hjärntumörer kommer mycket sent till diagnos på grund av sin nedsatta sjukdomsinsikt. Emellanåt kan dessa under lång tid ha arbetat med mycket kvalificerade arbetsuppgifter, trots sin allvarliga och oftast omdömmesnedsättande oupptäckta sjukdom. Ibland handlar det då om en tumörform kallad meningeom, vilken under tio - tjugo - trettio år kan tillväxa så långsamt att anhöriga och vänner successivt vänjer sig vid att den drabbade förändras i sin personlighet, och inte tänker närmare på att det kanske inte är en normal förändring. Det positiva med hjärntumörformen meningom är att den bara åstadkommer neurologisk påverkan genom det tryck tumören orsakar på hjärnvävnaden. Meningeom växer alltså inte in i själva hjärnsubstansen. Om meningeom tas bort i tid kan den drabbade ibland bli helt symtomfri. Ibland upptäcks små meningeom av en tillfällighet, utan att de orsakar någon neurologisk påverkan. Bra att veta i anslutning till detta är att inte alla meningeom behöver opereras bort, utan kan följas med en eller flera kontroller med datortomografi eller magnetkamera. Cirka 5% av meningeom utgörs av mer aggressiva tumörer; så kallade anaplastiska meningeom. Att Söka Läkarhjälp Om man som närstående misstänker att någon drabbats av en sjukdom som påverkar hjärnans frontallober bör man i första hand vända sig till sin distriktsläkare. Den drabbade kan emellanåt själv beställa tid, men efterssom det handlar om sjukdomssymtom som den drabbade oftast själv inte besväras av, bör man som närstående följa med och berätta om sina iaktagelser. Läkaren har ofta inte en djupare kännedom om den drabbade sedan tidigare, varför en förändring i personligheten inte är något han eller hon kan upptäcka. Då de som drabbas av sjukdom i hjärnans frontallober oftast ytligt sett uppträder helt normalt, och även på avancerade intelligenstest kan visa helt normala resultat, väger närståendes iaktagelser av en förändring i personligheten mycket tungt vid läkarens bedömning av om det skulle kunna föreligga sjukdom. Det kan vara viktigt som medföljande att framföra till doktorn att man undrar om det skulle kunna vara fråga om sjukdom i hjärnans pannlober. Detta då det är lätt även för läkare att vid en snabb bedömning misstolka sådana symtom som personlighetsförändring med tillbakadragenhet, passivitiet, apati och ibland också aggressivt beteende som uttryck för en depression. Naturligt är här att man som närstående kan känna att man kränker den drabbades integritet. När det inte Går Ibland måste man som närstående också välja att acceptera att man inte förmår hjälpa den man misstänker lider av en personlighetsförändrande hjärnsjukdom. Detta då varje vuxen människa, som uppenbarligen inte lider av sådan akut och allvarlig psykisk sjukdom att han eller hon inte förmår ta ett grundat ställningstagande i förhållande till sin hälsa, som inte är till omedelbar fara för sig själv eller andra, i vårt rättssamhälle fritt får välja hur han eller hon vill göra med sitt liv och sin hälsa. Då gäller det att som närstående försöka hitta ett förhållningssätt som gör att man själv kan gå vidare i sitt liv, trots de skuldkänslor och den sorg en sådan bristsituation väcker. Räcker inte vänners hjälp, kan ofta någon kunnig vid öppenvårdspsykiatrisk mottagning stödja: Dit söker man då alltså inte för att man lider av psykiatrisk sjukdom utan för att man är i kris. Demensmottagningar och neurologiska mottagningar kan ibland också ha kuratorer som besitter specialkunskaper som kan vara av värde för anhöriga i dessa svåra situationer.
När man Inte Behöver söka Läkarhjälp Vissa människor har kanske hela sitt liv uppträtt känslosvalt, distanslöst, eller varit passiva och inåtvända. Dessa människor behöver naturligtvis inte en läkarbedömning för sin personlighet, såvida de inte själva uppfattar sin personlighet som ett problem. Det är en som man uppfattar sjuklig förändring i personligheten som avgör om man bör rekomendera en närstående en läkarundersökning. Det är då man bör utesluta att sjukdom i hjärnans pannlober föreligger. Överdriven Oro för Personlighetsförändrande Hjärnsjukdom Det är möjligt att några av er som läser denna sida kan komma att börja oroas över att ni själva skulle kunna lida av en personlighetsförändrande hjärnsjukdom. Ofta kan det nog här handla om en inte befogad oro för sjukdom. En sådan inte befogad oro för sjukdom kallar vi hypokondri. Vad många inte vet är att hypokondri ofta är en psykiatriskt behandlingsbar åkomma, en ångestsjukdom. Ibland är hypokondri del av en depression; också den behandlingsbar. Tror man sig lida av hypokondri, kan man pröva att söka hjälp på sin öppenvårdspsykiatriska mottagning. Självklart är det då lämpligt att man just ventilerar sin oro för personlighetsförändrande hjärnsjukdom, om sådan oro föreligger. Om att Smita från Personlighetsförändring Vid konflikter människor emellan kan det hända att en part som försöker hålla en annan ansvarig för dennes beteende; alltså saker han eller hon gör eller säger, får möta uttryck likt detta: "Jag kan inte ändra min person" eller "jag är som jag är - du får ta mig som jag är", . Dessa påståenden utgör försök att smita från ansvar, försök att slå undan fötterna på sin motpart genom att låta påskina att det denne begär är en omöjlighet: Visst kan människor med friska hjärnor ändra en liten del av sin personlighet! Men ibland vill man inte ändra sig. Det är naturligtvis helt okey att viljan till förändring inte finns om detta bara verbaliseras, och inte som här både förtigs och samtidigt förskjuts till att handla om ett problem hos den andre. Man blir lätt förvirrad då man möter sådana försök att smita undan. De är just ägnade att skapa förvirring. Det låter så stort med person och personlighet, men tänk då på att en människas personlighet faktiskt "bara" utgörs av summan av hennes beteenden och uttryck. Ett svar på sådana förvirrande påståenden kan därför vara: "Jo du kan visst ändra på den lilla del av din person jag just nu talar om! Men det verkar inte som om du vill det." Funktionell frontallobsdysfunktion skulle kunna vara ett lämpligt medicinskt uttryck för det som avhandlats i detta sista stycke. Med funktionella tillstånd menar man inom neurologin tillstånd där det föreligger symtom som inte kan förklaras orsakade av sådan sjukdom som de utgör sig för att vara symtom på. Vid funktionell frontallobsdysfunktion har man väl fungerande frontallober och förbindelser till dessa, men låter viljemässigt bli att ta dessa system i konstruktivt bruk. Vidare Läsning Den som vill läsa mer i ämnet personlighetsförändring vid hjärnsjukdom och andra närliggande kunskapsområden rekommenderas: Sidans Författare Tomas Risberg är legitimerad läkare, specialist i neurologi och blivande specialist i psykiatri.
|
